Skärgårdsull är en verksamhet som fått sitt namn år 2008.
Jag hade startat en stickfabrik utomlands, Litauen i början på 90-talet strax efter detta land fick sin nyaste självständighet och drivit den egna tillverkningen där i huvudstaden Vilnius i drygt tio år. All tillverkning gick till export och fortfarande ser jag tillbaka den tiden med ett leende och stolthet. Jag flyttade tillbaka i Finland 2006 och till Åbolands skärgård i Nagu.
Började läsa om lokala fårraser, de man kallar till allmogeraser och var i landet gick det att hitta dem. Jag hade ideer kring ullförädling och ville hitta samarbetspartners till leveranser av ull. Tyckte att råvaran skulle vara något mer än bara bulkvaran ull. Jag ville granska de ursprungsraserna som det gick att hitta lokalt och vilka hade sin egen historia och egenskaper. Dessutom förstod jag att ullkvaliteten skulle variera mellan dessa allmogeraser. Det lät intressant. I Sverige hittade jag mycket fler allmogeraser än i Finland och tyckte att jag kan gå med det att grannlandet ingår i mina planer.
Åland och Lapland lärde vara de fårtätaste regioner i Finland. Jag hade ett lätt val att göra. Tog färjan till den yttre skärgården på Åland för att börja. Litauen var ett hungrigt samhälle till all utveckling när jag började där. Hela befolkningen ville se en bättre framtid och det var ett nöje att hitta sig i denna omgivning med egna ideer.
Här i den yttre skärgården ville jag försöka komma i kontakt med lokala fårgårdar.
Jag träffade folk med besättningar av varierande storlek och deltog i seminarier där jag föreläste om det som jag ville jobba med. Jag lanserade namnet ’Skärgårdsull’ då.
Till min besvikelse fick jag se att jag blev den enda som var inspirerad av visionerna jag presenterade.
Istället började jag hjälpa med skötsel av Ålandsfår i Kökar, den yttre skärgården på Åland – och blev förtjust i rasens personlighet och intelligens.
